Utkast: Mar. 28, 2015
Mineral konflikten i Kongo.
Av Joseph Kafuka R.
Sedan 1996 har den demokratiska republiken Kongo upplevt djup tragedi. Det ”Internationella världssamhället” har andra uppgifter på sin agenda. Kongo har hamnat i skymundan av andra internationella kriser. Över 6 miljoner människor har fått sätta livet till och världen ser likgiltigt på. Detta kan vi inte tolerera.
I Kongo oroar man sig över barnens psykologiska hälsa eftersom de bara upplevt våld och krig. Hur kommer morgondagens vuxna att bete sig? I en värld av likgiltighet där vi tillåter människors förtvivlan utvecklas till tickande bomber, redo att explodera. Det borde ligga i världens intresse att se ett fredligt Kongo.
De Förenta Staterna lade grunden för invasionen av Kongo 1996 och 1998 med sin fullmakt över Uganda och Rwanda. Den efterföljande slakten av 6,9 miljoner människor har ödelagt landet. Uppdraget var att plundra landet på dess rika mineraltillgångar med hjälp av de militära styrkorna från Uganda och Rwanda. År 2003 återkallades styrkorna formellt av respektive stat men plundringen fortsatte genom militanta grupper inklusive M23 en gerillarörelse i Kongo-Kinshasa.
USA har finansierat och angivet riktlinjer som lett till det värsta folkmordet, säger Glen Ford, redaktör för Black Agenda Report, en ledande webbplats om USA:s politik gentemot Afrika. Sedan 1996 har Washington med sina politiska beslut plundrat östra Kongos tillgångar på bekostnad av blod från 6 miljoner människor. Regeringen för Rwanda respektive Uganda är agenter för USA: s utrikespolitik, länderna arbetar ostraffat.
I 18 år har Uganda och Rwanda utfört uppdrag från den amerikanska och brittiska regeringen som försett länderna med pengar och vapenleveranser. Om reglerna för internationell rättvisa var i kraft idag skulle högsta tjänstemännen i London och Washington möta döden genom hängning för deras brott – sedan skulle presidenterna Kagame i Rwanda och Museveni i Uganda ta sin promenad med bödeln.
Kriget i Kongo anses vara det dödligaste och en av de mest långvariga konflikterna sedan andra världskriget. Plundringen av mineraltillgångar har omvandlat Kongo till det fattigaste landet i världen, efter Niger. Detta är skrämmande med tanke på att landets tillgångar borde normalt sätt innebära att landet är ett av världens rikaste.
Kongos samtidiga rikedom och fattigdom är svårbegripligt, enligt Jeffrey Gettleman som skriver i National Geographic. Detta tills du förstår att miliskontrollerade gruvor i östra Kongo utfordrar råvaror till världens största elektronik och smyckesföretag. Det kan vara så att din dator, mobiltelefon eller guldhalsband innehåller en liten del av Kongos smärta.
Mellan åren 1996 till 2002 bidrog invasionen från grannländerna Rwanda och Uganda till att öppna upp Kongos förmögenhet för västerländska gruvföretag, ett av dem är det kanadensiska bolaget Banro Corporation. Totalt beräknas de kanadensiska gruvinvesteringarna i landet uppnå så mycket som tre miljarder dollar. År 2002 presenterade FN en rapport där de anklagade åtta kanadensiska gruvbolag, däribland Banro, för att ”plundra Kongo”. I en rapport i Le Monde Diplomatique har Banro och Kanadas största gruvföretag Barrick Gold anklagats för att ”finansiera militära operationer i utbyte mot lukrativa kontrakt” i Kongo. Enligt Maurice Carnet, co-direktör för den internationella icke-statliga organisationen ”Friends of Kongo” med bas i Washington DC, har ”Banro fått en så kallad sweetheart deal som ger dem 100 % ägande av guld tillgångarna i östra delarna av landet, komplett med en 10-års skattesemester. Denna förmån beräknas vara värd över 10 miljarder dollar.”
”Multinationella företag som verkar i östra Kongo är dränkta i kongolesiskt blod”, säger Kongoexperten Keith Harmon,”Detta inkluderar gruvföretagen Banro Guld, Casa Mining, Randgold, Mwana Africa, Loncor, Anglo-guld Ashanti, Kilo Gold och Moku Gold. Gruvföretag från USA, Kanada, Australien och Europa. De har alla starka band till den kriminella handling som utpressning, penningtvätt, svindleri och stöld som ligger bakom plundring och avbefolkning i de östra delarna i Kongo. Företagen har även band till Kagame och Museveni och deras ombud”. Det kanadensiska företaget Anvil Mining med verksamhet i Kongo, verksamma fram till 2011, har stämts i en domstol i Quebec av kongolesiska målsägare för att ha bidragit till massakern på 70 civila i DR Kongo.
Kongo är Afrikas näst största land och när vi studerar storleken upptäcker vi följande. Mineraltillgångarna i Kongo är häpnadsväckande 24 biljoner allt från guld, diamanter, koppar, kobolt, volfram, zink, mangan, magnesium, uran, niob till silver. Dessa mineraler behövs för att tillverka jetmotorer, bilar, missiler, datorer, mobiltelefoner, elektroniska komponenter, järn och stål, likväl behövs de också för fiberoptik och andra militära högteknologiska produkter. I Demokratiska republiken Kongo finns också en "potentiellt stor oljeindustrin" och stora bestånd av timmer. Östra Kongo innehåller de flesta av landets rikedomar. Enligt Giunta Carrie som skriver för Pambazuka News en framstående webbsida gällande Afrikas politiska frågor, ska mineraler kanaliseras genom grannländerna Rwanda och Uganda av våldsamma rebellgrupper. För att sedan säljas vidare till multinationella företag. The Washington Post rapporterar att kongolesiska mineraler smugglas in i Rwanda till ett värde av 6 miljoner dollar om dagen.
Förutom de miljontals kongoleser som förlorat sitt liv har ytterligare 400 000 kvinnor våldtagits till en följd av den västerländska plundringen av landets resurser. 2,6 miljoner människor har fått lämna sina hem och 7000 barn har tvingats bli soldater. Våldtäkt har i en skrämmande omfattning använts som vapen i kriget. Enligt Carol Mann, ordförande för NGO FEMAID har Kongos mineraltillgång fungerat som ett bränsle för våld mot kvinnor.
Blod-guld, blod koppar, blod-coltan (dyrbara material som används i mobiltelefoner och datorer) är i centrum för våldet.
Giunta Carrie förklarar att våldet mot kvinnor i kriget i Kongo är knuten till västvärldens aptit för strategiska mineraler som är viktiga inom elektronik och den militära industrin. Kriminella regimer i Uganda och Rwanda sponsrar miliser vars våld underlättar smuggling av mineraler till respektive land för att sedan säljas vidare till väst. I detta sammanhang har våldtäkter använts alltmer som en form av terror i gruvområden, för att underlätta väpnade miliser att få tillgång till och bibehålla kontrollen över ovärderliga resurser. Spridningen av våldtäkt verkar stå i relation till förekomsten av minor.
"Våldtäkt är den mest ekonomiska formen av våld mot ett samhälle". "Familjer förstörs omedelbart. Våldtäkterna bidrar till en systematiska förstörelsen av det kongolesiska folket. De terroriserar en hel nation och hela generationer. Kvinnorna våldtas framför sina fäder, de tvingar fadern att våldta sin egen dotter, även tremånaders gamla spädbarn har blivit våldtagna. Fem-åriga pojkar tvingas att titta på, och denna generation av pojkar, vad kommer att hända när de växer upp? Vad kommer de att bli efter att de fått se detta hända deras egna familjemedlemmar? Vad kommer vi att bli för människor?
Giunta Carrie frågar: "Med tanke på att våld och brutalitet i Kongo är i proportion till efterfrågan på de östra delarna av landets rika mineralfyndigheter, är frågan: vad skapar en ökad efterfrågan på konfliktmineraler?" Hennes svar: "Rusningen för mineralen, coltan, framkallar våldet i Demokratiska republiken Kongo. I spetsen för efterfrågan går tantal, som är en viktig ingrediens i den nya militära tekniken. Den amerikanska besattheten av fjärrstyrd krigsföring, särskilt drönare, bidrar till aptiten för tantal.”
Östra Kongo är den största källan till världens coltan, källan står för 80% av världens tillgång. Coltan är ett mineral som är avgörande för tillverkning av mobiltelefoner, datorer, smarta telefoner, och den senaste militära vapentekniken såsom drönare. Coltan är en blandning av de två metallerna akleja och tantal. Enligt Carrie, konkurrensen om sådana mineral "har en direkt effekt på det konstanta våldet i regionen.
"Tantal härstammar från coltan och är en grundläggande del i en ny trend av militära tillämpningar som görs av USA. Trots detta har USA ingen inhemsk källa till coltan ... och dess lager av tantal har tömts på senare år. För att upprätthålla ett fortsatt flöde av coltan, så är USA helt beroende av import. Tantal kondensatorer är viktigt för flyg- och militärteknik. "Detta gäller smarta bomber, ombord navigering i drönare och robotar, och en mängd olika vapensystem, såsom kondensatorer i pansarvärnssystem. Om det inte vore för tantals fantastiska värmebeständiga egenskaper, skulle dessa system annars överhettas. Tantal kondensatorer tål driftsmiljöer på upp till 200 ° C.
Giunta Carrie påpekar att förespråkarna för konfliktfria mineraler brukar fokusera på hemelektronik såsom smarta telefoner och bärbara datorer, och banden mellan mineraler och vapentillverkningsindustrin. "Med nuvarande takt, kan vapenindustrin överstiga smart-phone och tablet beslutsfattare i coltan konsumtion, om den inte redan gör det. Den utökade användningen av drönare i det senaste decenniet innebär att USA behöver tantal eftersom de grundläggande kretsarna i en drönare är byggd med tantal från raffinerad coltan. Denna koppling till vapentillverkning ger en ny innebörd till uttrycket "blod coltan."
Tillsammans med sin armé, J. Kabila, är den nuvarande ordföranden för Kongo också inblandad i plundringen av landets resurser. Han "vann" valfusket under 2011 och är mycket korrupt. Kabila fungerar som en vägtull för västerländska företagens intressen. Han säljer av Kongos rikedomar för en bråkdel av sitt värde. Här är ett exempel: Kabilas israeliska vän och miljardär Dan Gertler, som har gjort över 2 miljarder dollar på affärer i Kongo. Har i sin senaste affär erhållit ett Kongo oljefält för $ 500.000 för att sedan sälja tillbaka till den kongolesiska regeringen för $ 150.000.000 utan att ha gjort något för att utveckla koncessionen.
O0O
Av Joseph Kafuka R.
Sedan 1996 har den demokratiska republiken Kongo upplevt djup tragedi. Det ”Internationella världssamhället” har andra uppgifter på sin agenda. Kongo har hamnat i skymundan av andra internationella kriser. Över 6 miljoner människor har fått sätta livet till och världen ser likgiltigt på. Detta kan vi inte tolerera.
I Kongo oroar man sig över barnens psykologiska hälsa eftersom de bara upplevt våld och krig. Hur kommer morgondagens vuxna att bete sig? I en värld av likgiltighet där vi tillåter människors förtvivlan utvecklas till tickande bomber, redo att explodera. Det borde ligga i världens intresse att se ett fredligt Kongo.
De Förenta Staterna lade grunden för invasionen av Kongo 1996 och 1998 med sin fullmakt över Uganda och Rwanda. Den efterföljande slakten av 6,9 miljoner människor har ödelagt landet. Uppdraget var att plundra landet på dess rika mineraltillgångar med hjälp av de militära styrkorna från Uganda och Rwanda. År 2003 återkallades styrkorna formellt av respektive stat men plundringen fortsatte genom militanta grupper inklusive M23 en gerillarörelse i Kongo-Kinshasa.
USA har finansierat och angivet riktlinjer som lett till det värsta folkmordet, säger Glen Ford, redaktör för Black Agenda Report, en ledande webbplats om USA:s politik gentemot Afrika. Sedan 1996 har Washington med sina politiska beslut plundrat östra Kongos tillgångar på bekostnad av blod från 6 miljoner människor. Regeringen för Rwanda respektive Uganda är agenter för USA: s utrikespolitik, länderna arbetar ostraffat.
I 18 år har Uganda och Rwanda utfört uppdrag från den amerikanska och brittiska regeringen som försett länderna med pengar och vapenleveranser. Om reglerna för internationell rättvisa var i kraft idag skulle högsta tjänstemännen i London och Washington möta döden genom hängning för deras brott – sedan skulle presidenterna Kagame i Rwanda och Museveni i Uganda ta sin promenad med bödeln.
Kriget i Kongo anses vara det dödligaste och en av de mest långvariga konflikterna sedan andra världskriget. Plundringen av mineraltillgångar har omvandlat Kongo till det fattigaste landet i världen, efter Niger. Detta är skrämmande med tanke på att landets tillgångar borde normalt sätt innebära att landet är ett av världens rikaste.
Kongos samtidiga rikedom och fattigdom är svårbegripligt, enligt Jeffrey Gettleman som skriver i National Geographic. Detta tills du förstår att miliskontrollerade gruvor i östra Kongo utfordrar råvaror till världens största elektronik och smyckesföretag. Det kan vara så att din dator, mobiltelefon eller guldhalsband innehåller en liten del av Kongos smärta.
Mellan åren 1996 till 2002 bidrog invasionen från grannländerna Rwanda och Uganda till att öppna upp Kongos förmögenhet för västerländska gruvföretag, ett av dem är det kanadensiska bolaget Banro Corporation. Totalt beräknas de kanadensiska gruvinvesteringarna i landet uppnå så mycket som tre miljarder dollar. År 2002 presenterade FN en rapport där de anklagade åtta kanadensiska gruvbolag, däribland Banro, för att ”plundra Kongo”. I en rapport i Le Monde Diplomatique har Banro och Kanadas största gruvföretag Barrick Gold anklagats för att ”finansiera militära operationer i utbyte mot lukrativa kontrakt” i Kongo. Enligt Maurice Carnet, co-direktör för den internationella icke-statliga organisationen ”Friends of Kongo” med bas i Washington DC, har ”Banro fått en så kallad sweetheart deal som ger dem 100 % ägande av guld tillgångarna i östra delarna av landet, komplett med en 10-års skattesemester. Denna förmån beräknas vara värd över 10 miljarder dollar.”
”Multinationella företag som verkar i östra Kongo är dränkta i kongolesiskt blod”, säger Kongoexperten Keith Harmon,”Detta inkluderar gruvföretagen Banro Guld, Casa Mining, Randgold, Mwana Africa, Loncor, Anglo-guld Ashanti, Kilo Gold och Moku Gold. Gruvföretag från USA, Kanada, Australien och Europa. De har alla starka band till den kriminella handling som utpressning, penningtvätt, svindleri och stöld som ligger bakom plundring och avbefolkning i de östra delarna i Kongo. Företagen har även band till Kagame och Museveni och deras ombud”. Det kanadensiska företaget Anvil Mining med verksamhet i Kongo, verksamma fram till 2011, har stämts i en domstol i Quebec av kongolesiska målsägare för att ha bidragit till massakern på 70 civila i DR Kongo.
Kongo är Afrikas näst största land och när vi studerar storleken upptäcker vi följande. Mineraltillgångarna i Kongo är häpnadsväckande 24 biljoner allt från guld, diamanter, koppar, kobolt, volfram, zink, mangan, magnesium, uran, niob till silver. Dessa mineraler behövs för att tillverka jetmotorer, bilar, missiler, datorer, mobiltelefoner, elektroniska komponenter, järn och stål, likväl behövs de också för fiberoptik och andra militära högteknologiska produkter. I Demokratiska republiken Kongo finns också en "potentiellt stor oljeindustrin" och stora bestånd av timmer. Östra Kongo innehåller de flesta av landets rikedomar. Enligt Giunta Carrie som skriver för Pambazuka News en framstående webbsida gällande Afrikas politiska frågor, ska mineraler kanaliseras genom grannländerna Rwanda och Uganda av våldsamma rebellgrupper. För att sedan säljas vidare till multinationella företag. The Washington Post rapporterar att kongolesiska mineraler smugglas in i Rwanda till ett värde av 6 miljoner dollar om dagen.
Förutom de miljontals kongoleser som förlorat sitt liv har ytterligare 400 000 kvinnor våldtagits till en följd av den västerländska plundringen av landets resurser. 2,6 miljoner människor har fått lämna sina hem och 7000 barn har tvingats bli soldater. Våldtäkt har i en skrämmande omfattning använts som vapen i kriget. Enligt Carol Mann, ordförande för NGO FEMAID har Kongos mineraltillgång fungerat som ett bränsle för våld mot kvinnor.
Blod-guld, blod koppar, blod-coltan (dyrbara material som används i mobiltelefoner och datorer) är i centrum för våldet.
Giunta Carrie förklarar att våldet mot kvinnor i kriget i Kongo är knuten till västvärldens aptit för strategiska mineraler som är viktiga inom elektronik och den militära industrin. Kriminella regimer i Uganda och Rwanda sponsrar miliser vars våld underlättar smuggling av mineraler till respektive land för att sedan säljas vidare till väst. I detta sammanhang har våldtäkter använts alltmer som en form av terror i gruvområden, för att underlätta väpnade miliser att få tillgång till och bibehålla kontrollen över ovärderliga resurser. Spridningen av våldtäkt verkar stå i relation till förekomsten av minor.
"Våldtäkt är den mest ekonomiska formen av våld mot ett samhälle". "Familjer förstörs omedelbart. Våldtäkterna bidrar till en systematiska förstörelsen av det kongolesiska folket. De terroriserar en hel nation och hela generationer. Kvinnorna våldtas framför sina fäder, de tvingar fadern att våldta sin egen dotter, även tremånaders gamla spädbarn har blivit våldtagna. Fem-åriga pojkar tvingas att titta på, och denna generation av pojkar, vad kommer att hända när de växer upp? Vad kommer de att bli efter att de fått se detta hända deras egna familjemedlemmar? Vad kommer vi att bli för människor?
Giunta Carrie frågar: "Med tanke på att våld och brutalitet i Kongo är i proportion till efterfrågan på de östra delarna av landets rika mineralfyndigheter, är frågan: vad skapar en ökad efterfrågan på konfliktmineraler?" Hennes svar: "Rusningen för mineralen, coltan, framkallar våldet i Demokratiska republiken Kongo. I spetsen för efterfrågan går tantal, som är en viktig ingrediens i den nya militära tekniken. Den amerikanska besattheten av fjärrstyrd krigsföring, särskilt drönare, bidrar till aptiten för tantal.”
Östra Kongo är den största källan till världens coltan, källan står för 80% av världens tillgång. Coltan är ett mineral som är avgörande för tillverkning av mobiltelefoner, datorer, smarta telefoner, och den senaste militära vapentekniken såsom drönare. Coltan är en blandning av de två metallerna akleja och tantal. Enligt Carrie, konkurrensen om sådana mineral "har en direkt effekt på det konstanta våldet i regionen.
"Tantal härstammar från coltan och är en grundläggande del i en ny trend av militära tillämpningar som görs av USA. Trots detta har USA ingen inhemsk källa till coltan ... och dess lager av tantal har tömts på senare år. För att upprätthålla ett fortsatt flöde av coltan, så är USA helt beroende av import. Tantal kondensatorer är viktigt för flyg- och militärteknik. "Detta gäller smarta bomber, ombord navigering i drönare och robotar, och en mängd olika vapensystem, såsom kondensatorer i pansarvärnssystem. Om det inte vore för tantals fantastiska värmebeständiga egenskaper, skulle dessa system annars överhettas. Tantal kondensatorer tål driftsmiljöer på upp till 200 ° C.
Giunta Carrie påpekar att förespråkarna för konfliktfria mineraler brukar fokusera på hemelektronik såsom smarta telefoner och bärbara datorer, och banden mellan mineraler och vapentillverkningsindustrin. "Med nuvarande takt, kan vapenindustrin överstiga smart-phone och tablet beslutsfattare i coltan konsumtion, om den inte redan gör det. Den utökade användningen av drönare i det senaste decenniet innebär att USA behöver tantal eftersom de grundläggande kretsarna i en drönare är byggd med tantal från raffinerad coltan. Denna koppling till vapentillverkning ger en ny innebörd till uttrycket "blod coltan."
Tillsammans med sin armé, J. Kabila, är den nuvarande ordföranden för Kongo också inblandad i plundringen av landets resurser. Han "vann" valfusket under 2011 och är mycket korrupt. Kabila fungerar som en vägtull för västerländska företagens intressen. Han säljer av Kongos rikedomar för en bråkdel av sitt värde. Här är ett exempel: Kabilas israeliska vän och miljardär Dan Gertler, som har gjort över 2 miljarder dollar på affärer i Kongo. Har i sin senaste affär erhållit ett Kongo oljefält för $ 500.000 för att sedan sälja tillbaka till den kongolesiska regeringen för $ 150.000.000 utan att ha gjort något för att utveckla koncessionen.
O0O